Voff!
Idag hade vi en liten hjälpreda på jobbet. Hon hade ljusgröna ögon, rödbrun päls och blöt nos. Det var rätt mysigt. Hon höll på att rymma en gång. Vi stängde inte dörren till lagret ordentligt och vips! Så var hon ute i butiken. Snabb som en lite vessla var hon. Hennes liv passerade i revy framför mina ögon. "Nu springer hon bort och dör" tänkte jag. Fyfan vilken ångest jag fick. Jag har redan tappat bort en hund i mitt liv en gång. Det räckte kan jag säga. (Han är tillbaka tack och lov och jag har men för livet.) Den lurviga hjläpredan kom till rätta bara några sekunder efter försvinnandet idag. Tack gud, jag hade fan aldrig förlåtit mig själv annars.
Kommentarer
Trackback
