PRECIS SOM DOM ANDRA

Det finns vissa saker som jag älskar att iaktta. Ett exempel på det är när medelålderssvenssons ska hälsa på folk de känner ytligt, säg en granne eller avlägsen kollega. Få tillfällen känns så stela som dessa, även om man bara ser på.

Till och börja med verkar ingen vara säker på om de ens borde hälsa. De vaggar lite fram och tillbaka flackar med blicken, ler fånigt och nickar en hel del. "Jahajaha, du tar den här bussen du med ja. Trevligt trevligt. Skönt med helg, mhm. Njae, jo." Ett av mina favoritmoment med det här är när de ställs krystade frågor med följd av ett svar, från samma person som ställde frågan(!):

- Du var längesen du åkte här va? Näe..?

Jag bruka stå brevid lyssna och flina. Låta dem krångla och pressa fram samtalsämnen för jag vet att det där är jag om några år. Suck