Här tänkte jag skriva "morgonstund har guld i mund", men det skulle nog bli lite tvetydigt.

Jag tycker om att vara bland folk för det mesta. Även om många inte håller med så ser jag mig själv som en social person. Det finns dock tillfällen där alla sånna principer faller bort totalt. Jag pratar morgonstund. Morgonen är min heliga tid.

Jag vill ta exakt så kort eller lång tid jag vill till att gå upp, skita i att duscha, sminka mig och framför allt, mysa på bussen. Bussen är något alldeles extra för mig. För det mesta tar min bussresa strax under en halvtimme. Jag har ett väldigt inrutat schema hur det ska gå till. Jag stoppar ner något frukost liknande i fickorna innan jag ger mig av för samvetets skull. Väl på bussen dricker jag min drickyoghurt eller äter mina kakor. Sen trasslar jag upp min headset för att lyssna på Morgonpasset i P3. De är de enda personerna som jag vill prata med under min bussresa. Därför sitter jag helst bakvänt med ryggen mot föraren så att folk inte känner igen mig och börjar prata. Jag kanske bläddrar igenom någon skolbok ibland. Också det mest för samvetets skull. Sen stirrar jag och lyssnar, skickar iväg några sms, sover med öppna ögon att njuter av att sitta ned i en varm, bullrig och helst halvtom buss.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0